5.2. Utbildningspersonalens roll i S.C.R.E.A.M! metodiken

För att nå sin maximala potential måste studeranden lära sig att möta sina utmaningar och uttrycka dem. Utmaningarna kan ses som individuella projekt och utmaningar som de arbetar med. Varje gång de löser en av dessa utmaningar blir de bättre rustade att anpassa sig till olika inlärningsmiljöer och livet i allmänhet. Men de kan inte göra detta på egen hand. De behöver stöd från lärare. Det är därför ett av S.C.R.E.A.M.s syften är att göra lärare medvetna om de vanligaste utmaningarna (eller bagaget) som studeranden bär med sig när de börjar en yrkesutbildning. Genom att göra dem medvetna om dessa befintliga utmaningar kan de hjälpa dem att verbalisera dessa utmaningar för sig själva och andra. Genom att implementera lärdomarna från S.C.R.E.A.M! manualen kommer lärarna också att kunna uppmuntra studeranden att se utmaningarna som en möjlighet att växa och visa dem sätt att övervinna dem individuellt eller genom samarbete och peer support-system. Huvudsyftet med S.C.R.E.A.M! är att göra studeranden medvetna om att det är de som bär på det negativa bagaget och att de måste ta ansvar för detta bagage om de vill göra det negativa bagaget till något positivt.

S.C.R.E.A.M! är ett nytt sätt att se på det (negativa) bagage som lärare och studeranden bär med sig till skolan och till klassrummet och i värsta fall till arbetsplatserna och vidare genom livet. Befintligt negativt bagage kan förstärkas av deras felanpassning och frustrationer över den verklighet de möter, deras förutfattade förväntningar på sin egen eller andras kompetens, befintliga utmaningar samt tidigare misslyckanden. S.C.R.E.A.M.-metoden hjälper lärare och studerande att fokusera på självanalys, aktivt lyssnande och identifiering av befintligt bagage som kan påverka känslor och lärande på ett negativt sätt.

S.C.R.E.A.M.-metoden hjälper lärare att skapa förtroendefulla och starka kontakter med studeranden och hjälper dem att förstå varför de ibland väljer att misslyckas istället för att göra ett seriöst försök att lyckas. Men för att kunna göra detta måste lärarna bli mer lyhörda för hur studeranden tänker och vad de har för tidigare referenser och erfarenheter. Aktivt lyssnande är, än en gång, nyckeln till detta. Tro inte att du känner till studerandens förflutna eller det liv som hen lever. Det gör du inte! Du vet bara vad hen väljer att visa dig i ett visst ögonblick. Låt studerandena verbalisera sina förhoppningar och farhågor. Kom inte med lösningar. Stöd och motivera i stället studeranden att verbalisera sina egna lösningar. Ge dem den tid de behöver! Det tar tid att sätta ord på saker som man inte är van vid eller som man inte känner sig bekväm med att prata om.

Försök att gå till botten med studerandenas frustration. Vad är det egentligen som ligger bakom deras frustration? Fråga dem om det finns något de kan göra för att övervinna frustrationen och fråga vilket stöd de vill att du kan ge dem. Återigen, tvinga inte fram svaren, ge dem tid att formulera sina svar. De kanske inte säger något till en början, men när du har bevisat att du är trovärdig kommer de att lära sig att lita på dig och långsamt börja öppna sig. Döm aldrig en studerande för hens känslor eller försök att visa hen att det hen känner är fel. Deras känslor är deras känslor, och det finns något som får dem att känna som de gör. Att acceptera deras verklighet/känslor är ett sätt att visa dem att du tror på dem och att du kommer att stödja dem i deras utveckling.

Kom ihåg att studerandena ska stå i centrum och att alla studeranden vill lyckas i livet. Men hur kan man få studerande med låg självkänsla, som har byggt upp en stark försvarsmur eller agerar ut på negativa sätt, att lyckas och se sitt egenvärde? Som nämnts ovan måste du bli en aktiv, icke-dömande lyssnare som vet hur man uppmuntrar studerande att öppna sin värld för oss. Du måste förstå deras verklighet och rädsla och hjälpa dem att komma till rätta med sitt förflutna samtidigt som du bygger upp en mer positiv och uppmuntrande framtid. Du måste hjälpa dem att göra kortsiktiga såväl som långsiktiga planer genom att sätta upp realistiska och nåbara mål. Du behöver bli en facilitator för lärande och möjliggöra förändring. Du måste acceptera att inte alla vill öppna sig när de blir ombedda att göra det. Detta får inte avskräcka dig! Ha i stället tålamod och acceptera att mirakel inte sker på en gång.